Narcissister och megalomanier
Som tidigare nämnts så samlas det alltså en massa olika sorters människor
på forumen. Folk med ett brinnande intresse för just det ämne som forumet
centrerar sig kring, men också folk som bara vill synas egentligen. De kanske
tror att de har en kunskap i ämnet och att deras blotta närvaro gör forumet mer
attraktivt och det mest skrämmande är att dessa individer faktiskt kan lyckas
få med sig en stor del av forumpopulationen på sin sida, till synes utan större
ansträngning. Tittar man krasst på det är det förstås synd om dessa människor,
både de som tror sig kunna leda en skock lamm och de som låter sig ledas. Jag
har till och med sett exempel på medlemmar med ganska hög status som låtit sig
påverkas i det verkliga livet av de största rövslickarna. Vad ska vi kalla
detta för? Forumsociopati?
Det kan mycket väl vara underhållande att se på hur dessa människor skriver
inlägg efter inlägg om absolut ingenting eller något som de tror sig har en
enorm kunskap om. Men det varar inte för evigt. Det som från början är roande
blir snabbt irriterande och tjatigt. Att gå till debatt med dessa människor är
inte mycket mening eftersom de inte har någon självinsikt. De förstår helt
enkelt inte att de inte är Guds gåva till forumet. De kan inte fatta att inte
alla tycker som dem i alla lägen eller att inte alla avgudar deras enorma
kunskap och erfarenhet. De drar sig heller inte för att påpeka hur förträffliga
de är och påpeka mångåriga erfarenheter. I sig är detta egentligen väldigt
humoristiskt eftersom vi, debattörerna, naturligtvis inser att de inte alls vet
vad det är de pratar om, de gräver sig längre och längre ner i samma håla av
självmotsägelser och målar in sig i hörn av motsägelsefull argumentering. De
inser det förstås inte själv och det blir en sorts lyteskomik av det hela så
länge som man står ut. Men inte ens när man påtalar direkta felaktigheter i
dessa människors argumentation inser de hur fel de har. De är ju Guds gåva till
vilket ämnet som än må diskuteras och även om de håller låda och ser till att
det är ständig aktivitet är det i längden ett beteende av ondo! Jag har till
och med sett exempel på dylika personligheter som hållit igång diskussioner på
alldeles egen hand – med sig själv, under en ganska lång tidsperiod.
Naturligtvis skiftar det från forum till forum, på en del ställen styr
rationalismen och inte emotionalismen, men jag har sett det hända flera gånger.
Megalomanierna och narcissisterna kväver allt som lever och frodas i lärorika
diskussioner. Ingen orkar till slut stå emot och eftersom alla som från början
hade ett genuint intresse till debatt sen länge försvunnit till andra platser,
fritt från forumtroll, när ledningen till slut uppmärksammar problemet finns
det bara pratkvarnarna, som kan prata om precis vilket ovidkommande ämne som
helst, kvar. Forumet dör!