7. Den polska riksdagen

Den polska riksdagen

Det är inte bara ”vanliga” användare som kan duperas av dessa troll och forumligister. Det finns också svagare moderatorer som kan falla för deras imaginära oskuldfulla ögon och deras martyrskap. Många av dessa upprorsmakare begagnar sig nämligen av ett mycket effektivt vapen för att tillskansa sig sympati. De hotar att lämna forumet! De ljuger ihop en bra historia som får dem att verka stå i en bättre dager än vad de verkligen gör. Nästan genast kommer det protester från användare som inte vill att vederbörande ska lämna forumet, för till och med den besvärligaste narcissist eller megaloman har trots allt sin egen skara av, låt oss kalla dem för lärljungar.

Det är detta som kan få svagare moderatorer att känna en viss sympati för ligisten. ”Kanske behöver vi inte reagera så hårt” eller ”Han har ju inget annat liv än detta, ska vi verkligen ta ifrån honom det?”. Dessa moderatorer reagerar precis så som dessa baksluga individer önskar när de gör sig till martyrer. I dessa fall pågår det allt som oftast en livlig debatt bakom forumadministrativets lyckta dörrar. De svagare vädjar till de starkare att inte gör något åt saken, för man vill ju inte vara taskig. Man glömmer bort att det faktiskt inte är en rättighet att debattera på ett forum, det är en ynnest! Vidare är forumet till för så många fler och man kan väl kanske likna det vid någon sorts fackförbund. Man måste se till att så många som möjlig kan använda platsen med så lite strul som möjligt. En person som förstör för den stora massan är inte särskilt svårt att offra för helheten!

Men det är sällan någon egentligen vill hålla i svärdet. Dela ut dödsdomen brukar lösa sig till slut men att vara bödel är ju förknippat med en viss konflikt och det vill man helst undvika. Antagligen tror man inte riktigt på sig själv och framför allt vill man inte stöta sig med trollets lärljungar. Man riskerar att bli en impopulär moderator och det är inget som någon vill bli – egentligen! Det är nu den polska riksdagen kommer in i bilden. Uttrycket lär ha en historisk förankring där det förr i Polen faktiskt var så att samtliga riksdagsmedlemmar var tvungna att vara överrens innan man kunde fatta ett beslut, det var alltså inte frågan om majoritetsbeslut, och det precis vad det blir frågan om. Det blir ändlösa diskussioner men ingen vågar fatta något beslut och eftersom även moderatorer drar åt olika håll blir det inget gjort. Vi är alltså tillbaka till den enskilde moderatorns initiativförmåga och vilja att genomföra densamma.