Vänner och
fiender
Under min tid som medlem på olika
forum, usenet och senare facebook och liknande ställen har jag skaffat mig
många vänner. Jag säger vänner därför att många av dem går det faktiskt att
tala om allvarliga ämnen med, det är inte bara flyktiga förbindelser som
flamsar med. Det är klart att det finns sådana också, såna man utbyter
oneliners med och skojar i största allmänhet. Ofta handlar det om att driva med
de mest korkade inläggen som har skett senaste veckan eller så. Det kan också
vara genomgående resonemang som är helt befängda. Det finns mycket ironi i de
här replikerna men alla vet genast vad som gäller och att det är med glimten i
ögat.
Vilka man väljer att ha som sina
vänner är väl personligt, för det mesta handlar det förstås om liknande
premisser som i verkliga livet, sådana som man trivs med och som delar samma
syn på tillvaron ligger nära till hands. Det kan till och med vara såna som
andra tycker faller inom ramen for trolleri, det viktiga är ju att man kommer
överens. Det finns också ett eller ett par exempel på personer som jag förr knappt tålde men som jag nu för idoga resonemang med.
Men om man, som jag, varit aktiv Internetmissbrukare
under x antal år får man också en del fiender. Det är något man får räkna med,
men även om man är fiender brukar man kunna resonera sig fram och komma fram
till att vara oense. Eller rättare sagt, det kan man inte! Det är med vänner
man kan göra del dealen, inte med sina fiender. Åtminstone inte de fiender jag
har dragit på mig. För man ska ha klart för sig att: inte komma överens men
ändå kunna uppföra sig civiliserat, inte är fulländad fiendskap enligt mig.
Men medan jag skrev på det här
projektet gjorde sig min historia påmind. På de forum där jag fortfarande finns
kvar, det är inte så många numera, bombarderas jag i skrivande stund av PM
(personliga meddelanden) från mina gamla fiender, eller fiender och dennes
bundsförvanter. Det är tydligt att det finns flera olika individer som håller
på att försöka reta upp mig med sina spydiga meddelanden, men de rör mig
faktiskt inte särskilt mycket. Jag tycker mest synd om den som har skrivit det, eftersom mognadsgraden av vederbörande verkar ligga på runt en tioårings nivå.
Jag tycker det är tragiskt att man, flera år efter en dispyt, orkar lägga ned
så mycket energi på någon som egentligen inte bryr sig. Men kanske publicerar
jag dessa meddelanden någonstans i framtiden. Kan David Batra publicera arga lappar så kan väl jag?
Jag vet att jag är älskad, hatad,
uppskattad, fruktad och ansedd, där de positiva egenskaperna är i majoritet, i
min roll på forumen och så måste det få vara. Jag bryr mig inte om påhoppen och
gliringarna, förstår man inte bättre så gör man inte, det är inget jag kan göra
något åt. Jag skulle inte vilja göra något ogjort, utom att jag möjligen skulle
ha rutit till mera vid några tillfällen. Jag har varit rättvis i min roll som
admin/moderator och den vetskapen räcker för mig. Jag har träffat några av mina
bästa vänner via forumen och då är ett par infantila fiender ett ganska billigt
pris, man kan ju inte tycka om alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar